Det var under vintern 88/89 I ur och skur de sleto, mannar tio 10 man fixade till steget det rätta sprättet 10 man tärde mer på sista lilla fettet 10 man slet som mången hunsad hund målet var 10-mila på Bogesund 10 man svettades och löpte amok allt för att betvinga TG-OK 10 man ville snabbast av alla hitta hem I alla fall nån timme före OK-M 10 man la under hårda pass sin grund för att skörda framgångens frukt på Bogesund Så en helg i Maj var stunden kommen nu skulle alla ge järnet som en raket genom skog och mark "låt gnistor slå kring träd och bark" nu gällde det att förvalta vårt, dyra, tunga pund så gick starten på 10-mila på Bogesund Först körde Johanssons Pelle och sen broder Mats blev väl ej för någon en spikrak seglats Mats var i mörkret långt från tätens raffel BaŽfatt bror hans startat längs fel gaffel Nä, Saras broder la ingen godan grund för nån framgång på Bogesund Och sen- näste man- Petterssons Johan han försvann- bort han- i mörkrets famn- fort det gick- men icke mitt i prick och med hjälp av Fredrik "Fredde" Korall blev natten ännu mera mindre ball han slet så att blodet rasade genom aorta men TGOK och OKM var redan kilometer borta utanför vadhållningskontoren i London höll prästerna en minnesstund över dom som satsat stålar på MAIF på Bogesund Sen var det min tur att snurra runt i natten hysteriskt fortsatte tjuten från gycklarskratten förirrad, förvillad i svart-vit-gula stassen allting är fel, vart pekar kompassen? Är månne jorden platt istället för rund ingenting stämmer ju här på Bogesund Ramon suckade sorgset i morgonljuset var sista hoppet trampat i gruset? Men då sprang Bruhn inte fullt så kärringhispigt det gick rätt bra, fast kanske lite rispigt sen kom Jerry med vinnarrycket började plötsligt gläfsa efter det rödsvarta stycket kanske hade morgonstund ändå guld i mund för MAIF på morgonsolens Bogesund Men sen så rörde Rörby tillŽet och med Lundberg sen i skogen var det rena tidsspillet det hjälpte ej att Mats Roland sprang så det dundra slutplacering blev nånstans kring 400 mardröm och ångest- jag kan inte sova en blund aldrig lugn en stund ända sen den hemska helgen på Bogesund Vi var 10 man som kände oss hågade vi var 10 man som vågade vi var 10 man som oss plågade vi var 10 man som efteråt blev sågade Ingen kvinna vill med nån av oss ha någon herdestund ingen begravningsbyrå vill ha nån av oss som kund ingen strör om 100 år blommor över vår minneslund ingen bryr sig om nån av oss sopor från Bogesund Men upp ur smeten svälj förtreten inget kan gå mera galet när vi nu går in i 90-talet och långt därborta på en snöfylld väg nånstans vid horsisonten där snövidden skimrar i all sin glans ser jag 10 man- storma fram- 10 man storma fram- som bara MAIF-are kan 10 man med en vilja stor och stark och sund de ropar: Vi ska ha revansch för Bogesund!